Jag extraknäcker på Tradera och säljer vidare barnkläder som jag hittar för en billig peng på Stadsmissionen. På regelbunden basis uppsöker jag även olika loppisar. Det är inte alltid som jag säljer just barnkläder, ibland hittar jag en och annan leksak som jag vet har ett bra andrahandsvärde och just nu rensar jag dessutom ut den egna garderoben. Jag får sådan ångest när saker bara hänger eller inte uppskattas här hemma. Den här hobbyn är inte bara bra för plånbok och miljö, när jag mår dåligt är det också en möjlighet att fokusera tankarna på annat. Jag har tidigare haft problem med självskadebeteenden och Tradera har gjort mig mer eller mindre självskadefri! Det går naturligtvis i perioder, men nuförtiden skär jag mig väldigt sällan.

Hej! Mitt riktiga namn är egentligen inte Harriet, men det är namnet jag valt att gå under för att behålla min anonymitet något sånär. Jag har ett ganska trassligt liv med såväl familjeproblem som psykiska bekymmer och älskar inte livet, men försöker omfamna det jag finner glädje i, såsom filmnörderier och att fotografera.

Min kontakt med psykiatrin är regelbunden och just nu går jag i en KBT-grupp för folk som lider av social ångest. Överläkaren ifrågasätter däremot om mitt deltagande i gruppen verkligen är det bästa för mig. Han oroar sig för att gruppen snarare kommer stjälpa min utveckling eftersom den inte är anpassad för patienter inom autismspektrumet. Än så länge vet jag inte själv svaret på den frågan.

Imorgon har jag ett schemalagt blodprov på mottagningen och jag är orolig över att mina värden kommer vara i obalans eftersom mitt födointag har varit ganska ensidigt och knapert i det senaste. Jag tänkte först skriva att jag slutar äta när jag "förlorar min framtidstro", vilket låter jävligt pretentiöst och sanningshalten går att ifrågasätta. Den huvudsakliga anledningen är att jag i perioder vill bli sjukligt tunn, vilket är mycket pinsamt att erkänna.

Allt som allt är jag tyvärr lite tokig.